Valborgshälsning

Idag är det Valborg (ja, i Norrland heter det ju så). Förr tyckte jag det var en rolig dag med fest, majbrasa och smällare men nu är den ganska värdelös. Det enda roliga är att både jag och barnen är lediga imorgon, vilket innebär sovmorgon, vilket iofs är mer värt än allt annat då det inte händer så jätteofta.

Kvällen kommer att spenderas på jobbet för min del, så det blir inget firande alls.
Men ha en kul Valborg, ni alla som ska fira!

Vårtecken, my ass!

Det känns som att den här vintern aldrig kommer att ta slut. Tänk om den inte gör det. Tänk om moder natur har bestämt att hon ska hoppa över alla årstider i år, bara för att jävlas och så kör hon vinter rakt igenom, ända till april 2014. Det skulle inte förvåna mig, för hur fort tiden än går just nu så kommer vi aldrig ur den här förbaskade årstiden, verkar det som.

En gång när jag var typ 7 år hjälpte jag och en kompis våren på traven. Vi hackade bort en massa snö och is framför vårt port och lastade några pulkor fulla som vi drog in i trapphuset på smältning. Vi ville så gärna hoppa hage på bar asfalt. Samma sak är det med mina ungar nu. De har hunnit göra allt vintrigt tusen gånger om vid det här laget så det är liksom dags för nästa "era".

Såna här sköna dagar väntar vi på. Bild från sommaren 2009 

Det är viktigt att njuta

Jag är en sån där som älskar god mat. För mig är det viktigt att det jag stoppar i mig ska smaka gott varenda gång jag äter. Det är inte särskillt viktigt att det är några speciella eller dyra ingredienser, utan det är oftast något annat som gör att det är gott. Självklart ska maten vara tillagad på riktigt av riktiga råvaror men ibland kan det räcka med ett minne som gör hela upplevelsen speciell. Oftast är det dock sammanhanget och sällskapet. När vi lagar mat hemma tillsammans, gärna med ett glas vin under tiden och hela familjen är hemma, då blir det alltid bra. Tänk vad det kan vara gott med vanliga, asymmetriska köttbullar, liksom!

Ibland är det också känslan av "kompensation" som gör det. Inte som s.k. tröstmat, utan som en kompensation för något man inte kunde unna sig när man var en fattig student och levde på kokt potatis och lök med crème fraiche (som f.ö. är just sån där mat som skulle smaka underbart nu, bara för att det finns så många fina minnen. Samma sak med currynudlar och knäckebrödsmacka.).

Det här med årstiderna hjälper också till. Att grilla allt möjligt på sommaren och plocka morötter och persilja i sitt trädgårdsland och bara borsta av och tugga i sig. Och att kunna sitta utomhus och äta.  Och sen att göra långkok och gratänger på vintern och tända brasor och ljus och hela faderullan - så oerhört härligt.

Vi grillade faktiskt för ett par veckor sedan. Eller grillade och grillade, mannen ställe ut klotgrillen i snödrivan och fyllde den med ved. Sen stekte han plättar där i en gjutjärnspanna. Ungarna satt i snön och åt och var lyckliga.

Och på tal om att vara "en sån där"; jag vet att det är hemskt att tänka så där i fack men faktum är att vi alla är en massa olika "såna där", eller grupper. Tillåme de som inte vill kategorisera människor är en grupp. "Alla vi som inte stoppar människor i olika fack" vore ju en rolig grupp på Facebook. Ha ha.

Utan telefon men med många brevvänner

Under ett läsår i mitten av 90-talet, dvs innan alla hade mobiltelefon, datorer och allt sånt där:
Jag gick sista året i gymnasiet och bodde med en kompis i en etta på 16 kvm utan kök och badrum. Vi hade en kokplatta i ett hörn, ett litet kylskåp och en toalett på ca 1½kvm där vi diskade i det lilla pyttehandfatet. I husets källare fanns en duschkabin vi fick låna för 50 kr/mån och en tvättstuga. Teve eller telefon hade inte men vi hade en liten radio som vi kunde lyssna på och jag minns att vi lyssnade på Morgonpasset (Väderannika var bäst) i P3 varje dag innan vi gick till skolan. Våra klasskompisar var förundrade över att vi klarade oss utan teve och telefon men vi kunde gå till en telefonkiosk inne i stan om vi behövde ringa någon så det var inga problem.

Idag känns det nästan som att vi (västvärlden) är påväg mot något liknande. Ett "tomt" hem utan ägodelar. (Fast jag och kompisen hade i.a.f. ett klädskåp, varsin säng och ett litet bord med 2 stolar. Plus radion då.)

Nu när allting sker och ska göras på en dator/ipad/whatever så behöver vi knappt våra hem längre. Möjligen behöver vi en plats att sova på och någonstans att förvara några personliga ägodelar men det mesta andra är överflödigt. Vi behöver inget kök, för maten är redan färdig när vi köper den och vi kan lika gärna sitta i en soffa och äta den, för att det är bekvämare där, om vi över huvud taget äter hemma. Och soffan har vi inte köpt för att ligga och titta på teve i, för nån teve eller tevebänk har vi ju inte, utan den är en allt-i-allo-möbel.
Vi behöver heller inga bokhyllor, eftersom att allt vi läser finns på skärmen och således behöver vi ju ingen sänglampa heller, ingen musikanläggning, inget hemmakontor...
Men billigt blir det ju för dem som flyttar hemifrån idag. Bara att skaffa en soffa och en ipad så är det klart, liksom. Tja, kanske lite shampo också.

För flera år sedan skrattade jag, med lite sorg i hjärtat, åt japanerna som hyr s.k sovkapslar men faktum är att vi inte är så långt därifrån själva. Som tur är så bor vi i en kall del av världen, där mycket av vår tid spenderas inomhus, speciellt under vinterhalvåret och framför allt i hemmet. Då blir ju faktiskt hemmet en plats att vilja trivas på. Och som tur var så var det nån som uppfann fredagsmyset, så att vi kom på att vi vill ha det just mysigt!

På nittiotalet fanns inte fredagsmyset, så jag och kompisen hade inte en enda fin kudde eller ett enda levande ljus i vårt hem, men vi hade iallafall tapetserat en vägg med vykort (små papperskort som folk skickade från utlandet på den tiden) och tecknade serier ur olika gratistidningar (tex Farbror Einar, hysteriskt rolig serie) så ganska mysigt hade vi ju ändå även om det inte kallades så då. Jag minns inte riktigt vad man sa men det känns som att man kallade allt för fiiint.

(bild från Passagen)

Glad vändag

Det blir mycket finlandssvenska ord i mina inlägg, märker jag. Kanske tjatigt men sånt är mitt liv som invandrare i svenskfinland; jag tänker mycket på sådant som heter olika trots att vi ju i grund och botten talar samma språk. Till exempel låter Vändagen mycket finare än Alla hjärtans dag. Fast vändagen blir ju å andra sidan oerhört sorglig, till skillnad från alla hjärtans dag, för den som är helt utan vänner.

Jag har några vänner som jag pratar alldeles för sällan med och ett par av dem träffar jag högst 2 gånger om året, ändå finns det ett djup i vår vänskap som gör att den aldrig kommer att dö ut. Det spelar liksom ingen roll att vi numera inte vet allt om varandras vardag för vi vet alltid det viktigaste: varandras historia / vår gemensamma uppväxt. Det gör att allt vi säger till varandra filtreras på ett speciellt sätt som gör att bara just VI kan förstå exakt vad vi menar. Inget hemligt språk, utan bara ett väldigt enkelt och berikande sätt att umgås på. Tryggheten som detta ger gör att det är lite, lite lättare att sakna varandra hela den tid då vi inte kan ses.

Nyare vänskap är givetvis också berikande. Där är det skönt att bara vara den man är nu som vuxen. Den person man blev, eller som man väljer att vara, beroende på hur man ser på saken. Vissa vänner känns som "gamla vänner" trots att vi inte kände varandra innan vi fick barn, men med barn kommer ett helt nytt liv och också nya vänner som man aldrig annars skulle träffa. Det låter kanske konstigt men det är helt naturligt.

En annan fin liten slags vänskap jag gärna vill nämna en dag som denna är en som jag varit med om ett par gånger. Nämligen den som är kort och som man minns med kärlek trots att man aldrig mer kommer träffas. Som en slags vänskapsromans, skulle man kunna säga.

I fjol den här dagen gjorde Svante dinosauriespår.

Eftersom den här dagen är en hyllning till alla som kallar sig Vänner så får jag väl avsluta med ett hurra för oss. HURRA!!

Varsågod, här är din ost- och skinksemla!

Igår var det Fettisdag och vår del av världen svämmade över av fastlagsbullar - som jag kallar för semlor trots att det här i Finland betyder fralla.  Det både bakades och pratades om dem på teve och på facebook flödade gräddbullsbilderna från morgon till sent på kvällen. Själv är jag uppvuxen med hembakta semlor som traditionsenligt åts varje tisdagkväll från fettisdagen fram till påsk. Mandelmassan var så kladdig och god, minns jag. Den var ihopmosad med lite mjölk och innankråmet från bullen till en härlig gegga.

När jag köpte en semla på ett café för några år sedan var mandelmassan en torr skiva som bara var ditlagd mitt i grädden. Inte populärt hos en som är van med kladd! Och så det här märkliga finska fenomenet; man kan välja hallonsylt istället för mandelmassa. Whaat? Då blir det ju typ en bakelse med lock, tycker jag. Nästa steg är väl att fritera bullarna först innan man fyller dem. Det är ju de friterade bakverkens land det här.

Har du några fastlagsbullstraditoner?

Strunta i klapparna, det gör vi.

Om bar några veckor är det jul igen, Känns som det var jul nyss, tycker jag men strunt samma. Jul är kul så länge man håller ribban på lagom nivå så att man slipper all stress.
I år ska vi stanna hemma hela julen och få besök av mina (a.k.a. världens bästa) föräldrar, vilket känns väldigt roligt. Förhoppningsvis blir det 4 generationer som dunkar lanttulaatikko (kålrotslåda) tillsammans på julafton.

Vi är inga stora fans av julklappar i vårt hushåll. Så klart får barnen en del men annars brukar vi strunta i det och ja, jag veeeet - det låter sååå tråkigt men jag kan försäkra er om att det inte alls är det. Istället är det jätteskönt att slippa leta/köpa onödiga saker till varandra. Och billigt och ekologiskt är det ju dessutom, även om det inte alls handlar om det.

Julen handlar om något helt annat för mig. Något som är viktigt men inte alls specifikt just för julen, utan lika viktig under hela året - och därmed helt vardaglig: kärlek och respekt för varandra. Det är bara nu i jul-stress-tider som jag ibland behöver påminns mig själv om vad som räknas egentligen.

Bilden är från förra årets julbak men liknar årets..